Utdrag ur Bokens förord:
” Förord av Lars Hector
I början av 1980-talet steg Anita Ekberg in i mitt liv, det sa ”klick” och en omedelbar vänskap uppstod. Själarnas gemenskap helt enkelt, vi uppskattade samma saker och vi hade otroligt kul ihop – alltid. Att jag drygt 30 år senare skulle veta ”allt” om la dolce vita och om Anita kunde jag inte alls föreställa mig då, än mindre att jag skulle bo hemma hos henne under ett par fantastiska år i slutet av 1980-talet! Det var då vår livslånga vänskap fördjupades. Det var också under de åren som grunden lades till denna bok, vi talade ofta om att jag skulle göra en biografi och en bit in på 2000-talet kom frågan upp igen. Anita ville berätta, jag ville skriva, men jag insåg snart att projektet skulle bli alltför omfattande för mig ensam.
Efter Anitas bortgång i januari 2015 kändes hennes uppdrag till mig mycket angeläget: Den sanna historien om hennes liv måste berättas. Jag har samarbetat med en erfaren journalist och nu är den här – boken om Anita från Östra Fäladsgatan på Rostorp, Malmö, Hollywood och Rom – efter drygt ett år av research, pusslande, resor och ofta rena detektivarbetet. Och naturligtvis min egen rannsakan av alla mina många härliga Anita-minnen. En bitvis ny Anita har trätt fram för mig, och säkert även för de läsare som tycker sig känna denna spännande kvinna. Vem "upptäckte" egentligen Anita? Många har genom åren gjort anspråk på det. Liksom alla påstådda romanser, kärlekar och fästmän ... Så många. Anita brukade säga: "Om jag skulle ha haft ihop det med alla dessa män så skulle jag fått leva minst två gånger om. Eller tre."
1950-tal, 1960-tal, 1970-tal var händelserika årtionden för Malmöflickan som kallades ”världens vackraste kvinna”. Ingenting har lämnats åt slumpen i denna bok – vi har rest runt och träffat ”boyfriend”’s barn och barnbarn, vänner, kolleger, fans och bekanta – helt fantastiska upplevelser. Anita levde verkligen ett liv som förtjänade etiketten la dolce vita, det ljuva livet. Men inte bara dolce, den i grunden positiva Anita skulle kanske ändå ha kallat sitt liv bitterljuvt.
Genom åren upplevde jag många sena kvällar i Anitas vackra hem i Genzano di Roma, där vi pratade, pratade, pratade. Anita hade ett fenomenalt minne, och många gånger var hennes historier så fantastiska och dråpliga att det svindlade – alla dessa intressanta människor som hon träffat, och berört. Alla underbara äventyr. Då och där – i svalkan på Anitas loggia, eller kring hennes matbord med en enorm spaghettata, kryddad med skånska köttbullar – var jag inte ens säker på att jag hörde rätt. Nu vet jag att Anitas berättelser var sanningen om hennes långa dolce vita. Detta är hela historien om en ovanlig, rrrrolig och älskvärd, bedårande och skarpögd kvinna.
Puss and Kram!
Lars Hector”